Jag har den senaste tiden försökt att bena lite i mina egna rädslor eftersom jag har förstått att det i huvudsak är de som ligger ivägen för min personliga utveckling. Och nog stämmer väl det. Mina starkaste rädslor är Rädslan För Att Misslyckas och så Rädslan Över Vad Andra Skall Tro och Tänka om mig och det jag gör. Det har gjort att jag tidigare inte har vågat satsa på saker och ting, allt ifrån då vi skulle springa 60 m i skolan till mina studie och yrkes val. När jag var lite ville jag bli läkare, jag blev undersköterska, sedan ville jag bli polis, jag blev ordningsvakt… Jag har länge haft en dröm om att bli någon form av vägledare/coach/handledare, nu jobbar jag som kurator i kommunen. Ni ser, nästan rätt men bara nästan. Rädslan för att satsa fullt ut och sedan inte lyckas har gjort att jag gång efter annan inte har satsat alls, och så har det bivit “sådär-bra”.
Kjell Haglund, en enigt mig väldigt vis man, säger “Rädslan är inte bara en motståndare, den är också en guide och rådgivare. Det är naturligt och till och med lämpligt, ett sundhets tecken, att låta rädslan lotsa oss genom fysiskt riskabla situationer, där bristande uppmärksamhet eller vårdslöshet skulle kunna leda till svåra skador eller döden.
Sådana stunder av fysiskt risktagande är sällsynta. Dina största strider mot rädslan finns inte utanför dig, de lurar inombords, där rädslan byter skepnad till tvivel på sig själv, osäkerhet, bristande självkänsla och självförtroende, blyghet, hämningar, lättskrämdhet, en motvilja mot att hävda, uttrycka och till och med att vara sig själv. Huruvida rädslan är vän eller fiende beror på ifall du blir dess herre eller dess tjänare.”
Det är väl just det, skall man låta sina rädslor bestämma över en eller skall man bestämma över dem? Det handlar ju till syven och sist om rädslor som finns i våra tankar, inte faktiska saker att bli rädd för, utan enbart rädslor i våra tankar. Vilka rädslor har Du? Är Du redo att ta itu med dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar