Alla dessa nojor!

Just hemkommen efter en tur i snöig skog med alla hundar och två av alla barn. Härligt! Nu värmer vi oss med lite glögg medans Mannen i Livet läser reglerna till Nya Bondespelet som Pojkarna fick i julklapp av sin farmor & farfar, tror inte att jag har spelat det spelet sedan ajg var i deras ålder - typ 10-12 år så där, var ju ett tag sedan :/

När vi var ute så kollade vi, eller Mannen i Livet, statusen på vår lilla sjö. Ungarna väntar ivrigt efter att få åka skridskor där. Själv vägrar jag att gå ut på sjön om jag inte vet att den är minst bottenfryst. Är super nojig vad det gäller att gå ut på sjöar så där. Hel fläng jag vet. Fick därför idag en föreläsning om isar, sjöar och hur mycket is det krävdes för att man skulle kunna köra bil på den. Är som med mig och höjder. Lyckades jobba bort min flygrädsla bara för något år sedan men är fortfarande otroligt töntig vad det gäller höga höjder. Räcker att se dem på TV så blir jag svettig, och det blir bara värre med åren. Flygrädslan fick jag i samband med att jag blev mamma. Var helt okej att flyga om ungarna var med, men flög jag själv så var det minst sagt jobbigt. Vad det gäller höjder var det förr okej så länge som det bara handlade om mig själv, såg jag däremot någon annan hänga ut genom ett fönster, stå nära en kant eller likande höll jag på att flippa. Det lärde sig ungarna fort, många är de gånger då de har "jagat upp" sin stackars mamma. Har nu under flera år sagt att det är dax att jobba bort även denna noja, kanske 2010 är ett bra år för det...