Själv gick jag genom största delen av mitt vuxna liv utan att ha koll, utan att förstå att jag hade kraften att ändra det som skedde och mitt liv i stort och smått. Livet var ganska trist, segt och inget man jublade över, mer något som man tog sig igenom. Sedan tog jag ett avgörande steg. För min del var det att skilja mig. Länge hade jag, av rädsla, väntat på rätt tidpunkt att bryta upp men den kom ju aldrig så en dag skapade jag rätt tidpunkt (vilken givetvis inte var så rätt, hi hi) utan att tänka så bara gjorde jag det. Jag var utan jobb, lägenhet, ensam med tre barn och visste inte vem jag var och vart jag ville och det jag var mest rädd för var att vara ensam med mig själv. Tänk om jag inte gillade mig?!? Där och då började resan med att finna mig, meningen med mitt liv men framför allt ett arbete med de hinder som jag hade skapat i mig själv som nu stod i vägen för mig i förverkligandet av mina drömmar.
Nu skulle jag kanske inte skriva mina memoarer just här och nu - men det jag ville säga var att sedan den dagen har jag jobbat med att bli den jag vill vara och nu är jag en bit på väg. Jag är de flesta dagarna väldigt nöjd med mig själv och med att vara jag. Jag är sjukt nöjd över mitt liv. Jag är inte långt ifrån att leva mitt dröm liv, det ligger inte tio år bort utan är tabart. Så det jag vill säga är - kan jag så kan du! Jag är ingen speciell, eller jag är inte mer speciell än du.

Definiera ditt mål, din dröm - känn den, se den, upplev den - och den kommer att bli ditt liv! Definiera dina hinder - och jobba med dem (själv valde jag EFT som hjälp med detta ett otroligt och effektivt sätt att jobba bort hinder :)) - låt inte gammal skit stå i vägen för din lycka. Tro inte att rätt tidpunkt kommer - skapa den själv, släpp taget och våga steget! Allt börjar med ett första steg och du behöver inte ha en plan för hela resan - det kommer att ge sig. Det är läskigt men väl värt det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar