Hjälp!

Var tog onsdagen vägen?!? Vaknade i går med ett ögonlock svullet som en mindre handboll, kunde riktigt se hur det skvalpade runt vätska där inne. Not so nice. Nikkenkonsulent som man är tejpade jag fast en magnet över ögat (otroligt knöligt & otrevligt) och se, svullnaden gick ner med hälften. Sedan skulle vi äta frukost och efter det började eländet ;) Åkte Fegen fram och åter för att hämta en "motivations dvd" som jag ska utgår ifrån när jag står för pepp-talket på vårt teammöte på lördag. En sväng in om Ätran för att hämta sonens studentmössa. (Iiiiih han e stor nu!!!) Hem, in genom dörren och där stod mannen i livet med "puppie-eye´s", -snälla hämta mina värktabletter på Apoteket. Ut och iväg med bilen igen, nu med destination Ullared. Apoteket och så hem igen. Hinner in på gårdsplan, där står mannen i livet och skottar snö i "jobb-stassen" (finbyxor, snygga jackan och skjorta - annat än hantverksbrallor och t-shirt) Vad händer??? Då har grannen Bondens tak till maskinhallen trillat in och han ska få besök av snubben från försäkringsbolaget och kom för fem minuter sedan på att et nog är bra att ha med sin jurist... Så eftersom vi just nu bar har en bil blir det till att köra bort mannen i livet till honom. Hem igen. å är det 20 minuter tills jag ska ta stora tjejen och åka till Varberg för vidare färd med tåg till mormor i Götet (Opera inbokat) Hinner hälla i sig en skvätt kaffe, ge sonen förhållningsorder, slänga in stora hunden i sovrummet, och så ut i bilen igen. Pust! Trevlig färd till Varberg, vi pratade konstant. När jag ändå var där nere så passade jag på att ta vägen in om Hajenslivs (stormarknad) för att fylla på matförrådet Hem igen. Hemma vi fem. HUNGRIG. Lagade mat, åt. Så var klockan halv sju. Jobbade till åtta då hade jag dejt med mannen i livet. Så var en dagen slut. Det är inte alla dagar jag får gjort allt jag ska och det är inte alla dagar som blir som man har tänkt det är ju ett som är säkert! :)