Vad ska du bli när du blir stor?

Kom att fundera lite på detta med att veta vad man vill med sitt liv. Vad ska jag bli när jag blir stor? Vad är mitt nästa steg? Vad vill jag få ut av livet? Arbetsförmedlingen gjorde ju en jättesatsning, införskaffade jobbcoacher för en massa miljoner. Säkert bra hjälp för några, men funkar det för alla? Jag har ju jobbat, och jobbar, själv med att vägleda folk, hitta deras mål i livet. Och det är inte alltid lätt. Just nu lever vi i ett samhälle där det signaleras att det är viktigt att veta vad man vill, vem man är, vilka val man ska göra, hur min handlingsplan ska se ut. Kort sagt, hur vill jag leva mitt liv? Och någonstans tror jag att man därmed har krånglat till allt ihop!Vi läser självhjälpsböcker mer än någonsin, vi affirmerar, skriver kontrakt och försöker att skapa en plan över våra liv. Men funkar det för alla? Hjälper det oss, eller skapar det bara mer ångest? Varför inte istället utgå ifrån hur du vill må, och sedan låta magkänslan leda dig rätt. För jag tror nämligen på att vi alla innerst inne vet vad vi behöver för att må väl, men i stressen över att välja rätt tandkräm, rätt bil, rätt man, rätt jobb, rätt skor så missar vi hur vi egentligen mår. Jag tror själv att livet går ut på att vara lycklig. Sedan är frågan vad som gör dig lycklig. Vad behöver just du för att känna dig lycklig? Själv blir jag lycklig av att hjälpa andra, leva i kärlek, ha tid för mig själv och min familj, solen, en bra bok, lugn, en kopp kaffe, mys i soffan, att se mina barn må bra, Ganska enkla saker faktiskt. Sedan får man se efter vad man behöver göra för att få just detta.

Och Du, det är helt i sin ordning att vara egoistisk och tänka på dig själv först, för vem ska annars göra det? Mår inte Du bra kan du inte få någon annan att må bra heller, älskar inte du dig själv hur ska då någon annan kunna älska dig? Du måste vara självisk nog att söka harmoni med välbefinnandet. Här passar det kanske med ett utdrag ur boken "Be så ska du få";

En del oroar sig:"Om jag själviskt uppnår det jag vill, tar jag då inte orättmätigt från andra?" Den oron bygger på missförståndet att det finns en gräns för överflödet. De oroar sig för att andra kommer att bli utan ifall de tar en för stor bit av kakan, medan kakan i själva verket utvidgar sig i proportion till era (vibrationsmässiga) anspråk. Du säger aldrig "Jag känner skuld för att jag har haft ett sånt överflöd av god hälsa, så jag tänker bli sjuk de närmsta åren för att låta någon som har varit sjuk få möjlighet att utnyttja min del av friskheten"